Ibland är det så skönt att komma hem. faktiskt.
Använda mina kläder, göra som jag vill, sitta i vår soffa, dricka ur våra glas, ligga själv i sängen m.m.

Och jag vet inte. Jag var bara där i två dagar, men detta ständigt bråkande om allting, det krävs energi för att klara det. Energi jag inte har.
Det känns som att det inte är värt det. Det är inte värt något längre.

Självklart finns det väldigt trevliga tillfällen under dagarna, men det glöms lätt bort efter allt bråkande.
Kanske är jag som är anledningen till bråket, men det känns ändå inte som om vi kommer någon vart.
Han vet ett sätt att göra allt bra. Och oftast är jag så trött på allt att jag går med på det.


Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv idag.


So think about it.
Is this the life you want to live?