jag går som på nålar över golven här om nätterna. Rädd. mörkrädd. riktigt mörkrädd. jag törs inte titta ut igenom fönster för att jag inte vet vad som finns därute. Jag är rädd för ljuden som finns omkring mig. Sånt jag inte är säker på vad det är.

Men detta uppstår bara när jag är ensam vaken. Och jag har lyckats flytta på dygnet så att jag inte kan sova innan klockan 2 - 3 på natten.
oftast när jag kommer på att jag glömt något viktigt på övervåningen, så struntar jag bara i det, för jag vågar inte gå upp. även om det handlar om min mobil som ska väcka mig tidigt nästa morgon för att jag ska göra något.
Min rädsla för mörker har blivit värre.
Kanske för att väldigt många har skrämt mig genom att bara stå utanför mitt fönster.
Eller utvecklades det av gubben med tystgående kängor utanför busskuren?

vad som gör mig ännu mer vaken är det faktum att min syster inte är hemma, utan hos Ullis.
Hon sa att hon skulle komma hem inatt, men klockan är nu halv två och jag börjar ge upp hoppet.
men ifall hon kommer hem sen så måste jag lämna dörren öppen. Vilket jag hatar.

Kanske är det bara för mycket film i huvudet på mig?

over and out.