"Det skulle varit jag och du, Patricia.
Jag älskar dig och det kommer jag alltid göra"

Fattar ni vad det svider?
Det var som en jävla kniv i magen på mig.
Jag har lyckats komma över allt det här så bra.

Han sa alla bra saker om mig och jag bara stod där och lyssnade som förtrollad.

Ska jag gå igenom allt det här igen?
jag klarar det inte en gång till.

Han är den som alltid sett mig för vad jag är och alltid låtit mig vara såhär.
Och tyckt om mig för det.

Det där leendet.
Det där förbannade leendet.

"Det skulle varit vi nu egentligen"