Jag är så himla arg. Arg, trött och ledsen. Uppriktigt sagt.
På allt. Det finns inget som funkar riktigt bra. Ingenting. Allt är på bristningsgränsen och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom. Jag behöver min pojkvän och hans stöd mer än någonsin för att återhämta mig och för att huvudtaget känna att det här ska funka.

Någonstans på vägen mellan jobb, utskällningar och avsaknad pojkvän kände jag att det här är för mycket.


Jag vill bara att det ska bli bra igen.