783:de dagen i fångeskap



Trots att jag ligger och mår så illa att jag inte vet var jag ska ta vägen, har jag lyssnat om och om igen på det här. Jag skrattar så jag gråter varje gång.

Första delen är inte så himla rolig, men lyssna igenom hela, det är värt det!

Härliga måndag.

Herre min gud vad jag nyser. Ska bli gött att stå bland alla kläder idag.

Jag ska gå om 20 minuter ändå sitter jag här och pillar i mig frukost fortfarande.
Ah okej, kom på lite mer jag måste göra, puss hej.

Ljuset i min mörka tunnel

45 dollar senare så kanske jag äntligen kan banka lite liv i den där förbannade datorn!

Jag saknar den varje litet ögonblick och jag vet inte hur jag skulle kunna fortsätta leva om den visar sig vara dödsdömd.

Detta eviga åldrande.

Min nya crush är Clark Kent.
Dean Cain från Lois & Clark såklart. Perfektion.
Men idag förstördes allt.

Då:



Nu:





Kunde han inte varit ung för alltid? Nu vill jag sannerligen inte gifta mig med honom.

Äntligen fredag

Haha fan vad hillarious jag ljög visst igen.

Jag har en bra ursäkt jag lovar. Jag började ju "jobba". Åker vid nio kommer hem vid sju. Vakna, äta, åka, jobba, hem, äta, sova. Det kommer bli en tragisk månad.

Jag har även blivit kalla för en intervju på Alv..Vet inte hur jag ska lyckas bli av med den på ett smidigt sätt. Jag har ett par företag jag måste försöka få tag i, men som schemat ser ut nu, hur ska jag ha tid till det?

Blev ni förvånade?

Jag ljög visst som vanligt. Inget inlägg var tidsinställt till 14 februari. Det kommer i eftermiddag.
Jag måste hämta mig efter detta inlägg.

Jag fick iallafall en hög med blommor av min pojkvän. Rosorna var väldigt tjusiga, som ni kan se på bilden nedan. Sådär härligt brandgula.

Nä, hörrni jag har faktiskt inget vettigt att komma med
. Dagens outfit består av pyjamasbyxor och en urtvättad tshirt. Ifall ni är intresserade.


En start i vilket fall

Det är snöstorm här. Jag spenderade 45 min på att få styr på mitt illvilliga hår idag, och det var tämligen bortblåst i samma sekund som jag öppande ytterdörren.

Blandade känslor kring dagens möte.
Klart är det iallafall att jag inledningsvis ska ha en månads praktik på Lindex här i stan.
Sen får vi se om det övergår i jobb senare. Känns ju skönt att ha något att göra i vilket fall, sen att jobba gratis; det är ju en annan femma.



Några lika charmanta kort som gårdagens var jag inte riktigt på humör för, eftersom jag mest kände mig som en blöt hund.




Just det, innan jag drar iväg på nya äventyr tänkte jag slänga upp ett tidsinställd inlägg om vad jag pysslade ihop till den stora hjärtedagen! Kommer upp på måndag när jag vet att Mattias inte kan smygkika.

Torsdag

Nu är jag påväg till arbetsintervjun.
Jag är inte så himla nervös idag faktiskt, jag har redan tänkt på ett par företag jag ska ringa i eftermiddag ifall det här inte funkar. Haha!

Bättre att ställa in sig på dåliga besked från början så jag kan slippa den ångesten i alla fall.

Men önska mig gärna lycka till ändå, och ni som inte gör det; det kommer ändå vara försent när ni läser det här, so no worries.


En avlägsen vän



Solen hälsar på oss här i småland även idag. Vi tackar och bockar för det.

När man under sex månaders tid inte sett denna strålande ljuskälla är det lätt att helt och hållet glömma bort vad solen gör för, åtminstone mitt, humör.

Idag när jag åkte till arbetsförmedlingen kände jag konstigt nog lite lycka.


Happiness hit her like a train on a track





Eftersom det inte kommer bli vår än på 100 år får man fixa det så gott man kan.

Semlor.

Jag har alltid tyckt att semlor är äckliga.
Men så smakade jag på hemgjorda semlor i förra veckan och tyckte faktiskt de var rikigt goda!

Så här om dagen köpte jag och mor hem varsin semla från Kafé Bakfickan här i stan. Men de var verkligen hemska. Usch. Vedervärdiga, torra och grädden smakade mest smör. Jag håller mig till hemgjorda i fortsättningen. Helst med chokladgrädde...


This is paralyzed



Jag är så trött på vinter nu.
Jag passade på att vara ute när solen tittade fram för första gången på vad som känns som 300 år.
Det känns som en enda lång evighet av snö och kyla. Jag minns knappt hur det känns att kunna gå ut utan dunjacka.

Nervöst!

Nästa torsdag är jag kallad på arbetsintervju, sjukt läskigt!

Nu ångrar jag att jag inte hade någon intervju träning med min jobbcoach..



Inför alla hjärtans dag

 

Jag tycker det är jättejobbigt och, framför allt, tråkigt att köpa saker till killar, oavsett högtid.

Tjejer är för egen del alltid lättare. Jag vet vad jag skulle uppskatta och förmodligen kommer hon också göra det. Vad uppskattar killar? Öl? Bukett med rosor? Muffins? En dag utan mig? En rakhyvel? Jag har ingen aning.



Men den här gången tog jag något som funderat på ett tag. En ganska rolig sak som jag tror (läs: hoppas) han kommer uppskatta!

Och nu till det tråkiga. Jag skulle gärna berätta, eftersom jag vet att det är många (inklusive jag) som sitter dagen innan och fortfarande inte kommit på något roligt, men eftersom jag vet att min pojkvän kikar in här ibland så går det inte.



Surprise





I söndags hittade jag två löjligt stora lådor hemma.
De innehöll alla sakerna från ljuspartyt vi hade, som kommit hem, och det var så sjukt mycket saker.

Det tog oss lite drygt två timmar att ordna upp allt och se så att allt stämde. Men nu är allt iväg skickat till rätt personer och det luktar sinnessjukt gott här efter alla ljusen!

Follow Miss P
RSS 2.0