Ibland tackar jag gudarna för en omesig pojkvän.

Idag hittade vi den här kamraten i trappuppgången när vi skulle gå ut.

För någon månad sedan trillade en sån där ut från överkastet när jag skulle bädda. Jag har aldrig gråtit och skrikit så mycket i hela mitt liv. Jag tror inte det är nödvändigt att nämna att jag får ganska stor dödsångest av spindlar.

Innan ni kallar mig för fjant, vill jag att ni gå och kikar på er ytterdörr och kollar hur stort ett dörrhandtag faktiskt är. Spindeln är lika stor som låsgrejen. Jag vågade bara inte få en bättre vinkel.

Jag hade dött...

Alltså.. bor du i Sverige? Borde kanske maila in den där bilden nånstans o kolla om det är normalt med så stora spindlar. Jag hade DÖTT o jag är ändå inte så himla rädd för spindlar =/ Stackars stackars!!

Åhh jag hade mest troligt dött på fläcken, fy vad äcklig! Jag får total panik över en liten husspindel bara.

åå fyfan vad äcklig!!!!

Åh fy fan vad äcklig och stor! Jag hatar spindlar, de är de värsta krypen som finns. hade jag hittat en sån där stor hemma hade jag fått en hjärtattack!!! :)

fy helvete vad äcklig! jag började lipa när jag hittade en mask på mitt badrumsgolv i våras. haha. fruktansvärt läskigt, kanske för att jag har fobi för maskar och sniglar :P

Jag är inte så rädd för spindlar annars, men den där... Jag hade nog krupit ihop i fosterställning nånstans och legat och gråtit. Seriöst.

Jösses Amalia jag hade också börjat gråta om jag hade hittat en sån bland sängkläderna. Jag visste inte en satt spindlar i Sverige kunde få så mycket kropp:S