Jag har ofta funderat över exakt hur fjantig man ser ut när man knäpper kort på småsaker som verkar högst obetydliga.

Jag tar mest kort nu för tiden i hopp om att intresset kommer tillbaka.
Jag vill köpa ett nytt objektiv. Jag vill ha vidvinkel, jag vill ha macro. Jag vill ha något för att komma igång igen.


Jag har nyss pysslat ihop en liten julkalender till min pojkvän och lillasyster. Fyfan vilken bra människa jag är.




ps.
är det bara för mig  bloggandet går extreeemt sakta just nu?

Jag vet inte riktigt hur jag ska somna inatt.

Mattias läser i skrivande stund och min stationära dator med ducktales på är avstängd och alldeles för långt bort.

Hur blir man trött på vanligt vis?

Seal - amazing.

det är vad jag har att säga idag.

Mattias lovade nyss att vi ska gå och se den igen på bio när den kommer hit.

Världens bästa pojkvän.

För några år sedan, jag minns det som det var igår, låg jag och Cornelia i hennes säng på domaregatan.
Vi tittade på bombay dreams som vi hade hyrt tidigare.
Jag tror det var första gången jag sov hos henne.

Jag minns att jag tyckte filmen var supertråkig. Jag vill minnas att C inte heller tyckte den var något underverk direkt. Lik förbannat låg hon och grät i täcket när det skedde någonslags förening på slutet.

Jag förstod aldrig varför. Jag har aldrig varit bruden som gråter över tv. Varför vet jag inte, det har aldrig varit så bara. Alla grät när simbas pappa dog när vi var små, utom jag.



Nu för tiden har läget förändrats.
Mattias och jag var ju i västervik och tttade på new moon häromdagen.
Utan att förstöra för mycket för er som inte sett den, så handlar det om scenen då Bella sitter vid fönstret.
Asså, jag störttjöt, redan efter 15 minuter av filmen.

Fast nu för tiden är det mer regel än ett undantag att jag gråter när jag ser på greys, scrubs och allt annat som kan vara berörande.




Anledningen till att jag kom på det här är att jag lyssnar på soundtracket. Min syster hade rätt, det är så himla underbart. Jag vill inte stänga på ljudet på tvn, aldrig mer. Jag vill bara lyssna, om och om igen.

När jag hör lykke li's possibility börjar jag nästan gråta igen. Sinnes sjukt. Jag vill se filmen igen. Kanske ska man gå och se den när den kommer till stan med?

Slösurfade lite på aftonbladet. Anledningar till att bör vaccinera sig läser jag.
Finner en lista på kända biverkningar.

Inget jättespännande direkt.



Och listan fortsätter i all oändlighet.

Eller wait, what?!




Psykiska påverkningar, Epilepsianfall, stroke, Ansiktsförlamad, Allvarliga allergiska reaktionen, hjärtstillestånd, dödsfall osv, det låter helt okej för min del, kanske borde ta sprutan iallafall.

Jag vaknade livrädd nyss.
Jag hade tvingat mig att vakna.

De värsta drömmarna är när man blir jagad. Jagad och hjälplös.
Man kan aldrig springa tillräckligt snabbt i drömmarna. Eller slå tillräckligt hårt.

Det är något magiskt med sjukhusserier.

Jag skriver och suddar, inget vettigt kommer fram.
Men något speciellt är det. verkligen.

Jag har ett hemligt förhållande och en sjuk besatthet av det.


Just nu i detta skede är jag verkligen på gränsen till svettig, mina fötter är som isbitar, allt jag kan tänka på är få äta ordentligt och att jag verkligen är trött.

Ändå sitter jag här. Kämpar för att hålla mig vaken i pausen, allt för att se hela avsnittet.

Fyfan vad episkt.

Klockan är mycket.

Jag fryser och är varm. Tjockt i halsen.

Jag ligger i sängen och tittar på ducktales.
Farbror Joakim letar efter någon värdefull gorilla. Anki flyt nyss iväg på sin ryggsäck ned för en flod. Och jag gissar på att hon nu blev omhändertagen av exakt den apan de letar efter.

Jaja.

Nu tänker jag trycka i mig lite painkillers och fortsätta titta.

Kvällen är fullbokad.

That '70s show
Las Vegas
Christine, inte det roligaste.
Vänner
2 & ½ men
Ugly Betty
House

Sova.

Gött!

Jag är trött, frusen och uttråkad.

Dessutom har jag missat början på extreme homemakeover. Typiskt.

Jag gjorde en liten önskelista.

Skicka ett mail om du behöver min hemadress.

Jag ligger fortfarande i här i soffan.

Utslagen och näst intill handikappad.

Aja. Inte jätte mycket spännande händer.
Här är iallafall det senaste som hänt på ett tag.




Från det till detta:



Lite dåligt ljus men you get the idea

Jag ligger på exakt samma ställe som för fem timmar sedan.
Min hand kliar men läker bra tackar som frågar.

Kom på en grej jag inte visat alla än.
Men det kanske kommer nästa gång. Vi får se.
Det handlar om det jag tyckte var hemskt för en vecka sedan, nu tycker jag dock det är helt okej.

Nu ska jag laga mat.

Jag är verkligen inte bra på det här.
Men jag har ursäkter. Jag lovar.

I lördags var det städning på gång hela dagen.
Herrn latade sig mest i sängen.
Inte jätte spännande direkt.
På kvällen åkte vi till västervik och tittade på New Moon. Över förväntningarna. Bättre än förra osv.
Kom hem sent, somnade på stört.

I går, söndag var det ljusparty. Här, hemma hos mig såklart.
Kakorna jag bakade för ett tag sedan kom till användning. De tog nästan slut dessutom.

Försäljaren var urtrist, handlade för 800:- men kakorna var iallafall goda.
Mattias var sjuk och det var ompyssling nere mellan varven.

Idag är han ännu sjukare. Han brändes när man tog i honom. Jag blev också sjuk igen, på nytt.
Så imorse la vi oss och tittade på ducktales någon timme.

Nu har han åkt hem till sig och ska vila. Hoppas han blir frisk tills på onsdag <3



Angående längden på det här blogginlägget, det ska aldrig mer upprepas.
Godnatt igen.

Jag erkänner.

Jag har inte orkat ta mer kort efter frukosten.

Ska vi göra ett nytt försök imorgon?
Okej då kör vi på det!

Jag tycker fortfarande det här är kul.
Trots att skämtet är hundra år gammalt. Hur kan man inte tycka det?







Varvardet Jag Laden är bäst.

Så jag ger fingret nu till dig som tror att du är bättre än mig
Och det här fingret är till dig som hånar mig
Åh fingret, jag ger dig fingret!
Allting du har sagt till mig, jag visar nu mitt hat mot dig,
Jag riktar fingret upp till skyn för du kommer aldrig komma nära mig
Hörde du det, jag hatar dig, ja du är ingenting för mig


Guldgossen. Jag blir alltid lite lyckligare.
Kanske inte så mycket för musiken, mer för Ludvig som står bakom det.
Han är så himla fin kille.

Nu ska jag titta vad som fattas hemma, sen ska jag ut och handla. Om någon timme är det dags att börja laga mat!

Jag erkänner. Jag har inte kommit någonstans.

Men nu ska jag, jag lovar.
Än så länge har jag hunnit med frukost och frågesportat lite.

Här kommer det.
Nu ska ni få se.

Känsliga tittare varnas!

Än så länge ligger jag fortfarande i sängen och vrider på mig.
Jag borde gå upp snart.

Jag har massor att göra.
Plugga, städa, äta frukost, mer städande, handla mat, laga mat, och dessutom tvätta.

Nu börjar värmen från täckena göra mig illamående. Ses!

Halloj.

Jag tänkte ge er bilden på min hand, men eftersom min dator är osamarbetsvillig blir det svårt just nu.

Kanske efter criminal minds.

I övrigt tänkte jag bjuda på ständig uppdatering i morgon.
Lite av en-bild-i-timmen stuket.

Hoppar dock över de timmar jag sover. Blir nog lite enformigt annars.

Jag överlevde nationella i svenska B idag.
Igår pluggade jag tills jag somnade. Flera gånger faktiskt.

När jag somnade nångång runt sex igår drog min pojkvän med mig ner till affären där vi handlade lite och så tog jag paus från det är dumma häftet genom att baka.

Nåväl. Jag kom hem runt 11 när Mattias åkte härifrån. Så jag använda bara två av de fem timmar vi hade på oss att skriva.

Dock är jag nu fruktansvärt uttråkad, kall och trött. Det är lite tråkig tmed den här höstkylan. Aldrig riktigt kallt aldrig riktigt varmt.


Förresten råder jag er att rädda er favoritchoklad i alladin-asken!

Asså.

Jag vet inte.
Jag borde kanske stanna hemma imorgon. Men jag tror inte björn skulle gilla anledningen.

Jag vågar inte ens ta bildbevis.
Jag mår psykiskt dåligt. Och lite fysiskt.

Min hand ser ut att ha blivit upäten av en gräsklippare och jag tappade dammsugaren på foten.
Sen det här liksom.
Jag fick dessutom klippa överhåret nyss. det är nu omkring 5 cm långt.

Jag ska visa er en bild på min defekta hand imorgon.
Min finaste hand är totalt köttad. Det finaste jag hade.


Det är inte mitt fel att gud hatar mig.









Ja. Jag är fullt seriös med att mina händer är det finaste jag har.
(Jag tjöt hur länge som helst när jag insåg att min hand inte kommer bli fin igen.)
Mina axlar kommer tvåa.
Därefter nyckelbenen. Trots att de inte syns. jaja.

Fick reda på att hypernervokustiskadiafragmakontravibrationer bara är påhitt.


Hur ska jag kunna leva vidare nu?

Ibland får jag infall och är sugen på att börja blogga ordentligt igen.

Men just nu är jag mest sugen på pizza. Eller potatismos. Eller Mcdonalds. Eller kyckling. Eller sallad.
Mat vill jag ha iallafall. Det är en sak som är säkert.

Talet jag gav mig fan på att skriva skulle alltså läsas upp idag.

Sjuk och jävlig var jag. Gick på både ipren, ibumetin och panodil.

Åh de spelar kraftwerk på tvn. Jag blir lite kär.

Det var bara en parantes. Jag var som sagt sjuk idag, mådde inte alls särskilt bra på morgonen. Fick skippa första lektionen, vilket inte gjorde något eftersom den var inställd. Det var dock lite roligt att jag sov fram till två minuter innan jag var tvungen att gå. Vilket innebär att jag halvsov hela vägen till bussen.

Talet gick dock bra trots sjukdom.
Skönt att jag är ledig imorgon iallafall. Jag behöver det känner jag. Jag är fortfarande inte frisk. Inte alls.



För övrigt är Henrik Olsson på tv! Åh.
Minns ni jupiter? och voxpop?
Jupiter älskade jag! Jag blev så himla ledsen när det försvann.

Förut gav jag mig fan på att skriva något form av tal.
Det skom kröp ur fingrarna är väl inte det bästa jag någonsin skrivit. Jag har tappat min skrivförmåga något fruktansvärt.

Men det är okej. Som B-människa känner jag mig nöjd. Jag orkar inte hålla på att slipa på det nu, det kommer bara bli akademiskt trams av det då.

Nej nu får det vara.

Jag hoppas bara det håller den bestämda tidsgränsen - 5 minuter.

Fan vad skönt det känns. Nu ska jag bara stå och fjanta mig framför spegeln och läsa upp högt för mig själv.
Det kommer också bara sluta i massa trams.

Jag har försökt skriva något hela morgonen. Orden vill inte riktigt slita sig från fingrarna.

Jag är hemma och har haft huvudvärk sedan jag kom hem igår. Därför har jag parkerat mig i soffan idag.

Garden state är igång. En av de finaste filmerna i världen, undra hur många gånger jag sett den. Måste vara en bra bit över hundra. Någon mer som har sett den?

Förut att ligga hemma och snörvla blir det lite internet.
Rätt mycket för att vara ärlig.

Förövrigt gillar jag H&Ms nya kläder.

Men något jag tittat på tre gånger på raken nu är det här:

Nu ligger jag här igen.
I min prickiga säng, med en minst lika prickig dator i knät efter alla hostningar och nysningar.
Jag är inte riktigt lika trött som igår. Men nästan.
Mattias fick nästan slå mig för att jag skulle flytta mig.

Jag har varit trött sedan jag vaknade, jag sov så himla dåligt. vaknar och hostar.
Får se om jag beger mig in för att hämta lite papper imorgon. Men någon skola i övrigt tror jag knappast det blir, det är inte så mycket värt att vara där när jag somnar hela tiden.

Jag är fortfarande sjuk.
Men det hjälper lite att marken har färgats vit och att det fortsätter snöa för fulla muggar.

Att världens bästa Peter Pan film, Hook, går på TV gör saken ännu lite bättre.

Dessutom äter jag lite av chokladen jag fick av baby igår, som jag dessutom råkade smälta.

Åter tillbaka till filmtittandet!

Fyfan vad grymt det känns.
Det ligger kvar och värmer hjärtat lite.

The Berndt och Guldgossen var så himla fina killar hela bunten.
Känns så skönt att träffa folk utfrån som inte är insnöade i sig själva och småsinta.

Kanske är intervjuer mig grej iallafall? Med lite finslipning kanske det kan bli, men inte i skriftlig form. Det gillar jag inte.

Idag är jag hemma, sjuk och trött. Hostan och halsen har blivit värre och så mår jag så himla illa.

Jag mår inte skitbra. Det vill jag att ni sska veta.
Jag vågar inte hosta eftersom jag är rädd för att kräkas.

Mina ben värker, jag är så syndigt trött men har en intervju att skriva ihop dessutom har jag fruktansvärt ont över allt.

inte lika roligt med intervjuer längre.