Att umgås med någons ex är inte tillåtet va?
det är en oskriven regel.

Fan vad jag ställer till det, "fika i veckan?, blablabla."

jaha. nudå? vad ska jag göra? jag känner mig hemsk.
Inte nog med att jag redan är ångestfylld upp till öronen, jag ska envisas med att göra det ännu värre.
naturligtvis.

Fast trots detta är allt bara ett oskyldigt möte mellan två personer, inget mer.
jag ljög lite för att få mer tid på mig, jag sa att jag inte skulle vara hemma förrens på onsdag.
så om jag får ännu mer ångest så kan jag avboka det.

men jag känner att jag vill inte göra det.
att träffas igen kan vara hur trevligt som helst.
fast jag känner att vi har inget att prata om, inget gemensamt.
jo, musik. men inget mer. det är hemskt att jag vet att jag inte ens borde prata med honom.
ännu värre är att jag inte törs erkänna att jag ska umgås med honom.
Jag känner mig så liten när jag pratar med honom. han tog nyss studenten och jag ska sitta där och försöka vara smart och låtsas som om jag inte är så liten som jag faktistk är.
Alltid när dessa möten mellan mig och äldre personer pågår, får jag en känsla av att de ser ner på mig och tänker för sig själv; "herregud, vad gör jag här? hon är 16 år?!"
jag hatar känslan av att vara liten.

men om vi ska se på det åt andra hållet; vad håller han på med och stämmer träff med hennes kompis?
är inte det mer fel igentligen?
Jag behöver rådgivning. på riktig och seriösa råd.
för just nu står jag och är helt förrvirrad. jag vet varken in eller.

kasnke borde jag strunta i allt?

Jag vet att jag har ett par som skulle kunna hjälpa mig i denna fråga, men ingen av dem är kontaktbara. hur gör man då?

en sista sak. borde jag tala om för hans ex att vi ska träffas?