Vill Bara poängtera dagens datum, och klockslag.

För er som missat det är det alltså, 11/11 -11 Och klockan är 11:11

Förövrigt så vankas det arbetsintervju och pizza idag!

Idag känns nästan hela livet underbart. Jag är lycklig.

Om en månad har vi nycklarna till vår lägenhet!

Kontraktet är påskrivet och 1 maj börjar vi flytta! Nu är det officiellt!

Vi kommer flytta till världens finaste lägenhet. Jag älskar den av hela mitt hjärta!

Igår gjorde jag även något lite för vuxet för min egen del.





Jag tog ett långt farväl.
Det har jag gjort underhela förra veckan. De har hängt med i mer än en tredjedel av mitt liv. Fantastiskt. De har varit med om ett jäkla äventyr alltså. Men nu är äventyret slut.
Ska man tämja öl och hallonsoda krävs det att man har fria händer så att säga.



Mina arm är lite deformerad efter operationen, den ganska vit mot min vinterblåa hud, eftersom den inte sett solljus på 7 år. Jag kan tänka mig att handleden känner sig lite som ett Fritzlbarnen.

Jag vill berätta hur dagsläget ser ut.
Imorse hade jag lite ont i mina armar. Trodde jag sovit konstigt.


Nu; jag vill dö. Jag har the worst fucking träningsvärk någonsin! Mina armar måste använda väldigt långsamma rörelser för att jag inte ska skrika av ren skär smärta.



Att man försöker trösta sig med att vila hjälper ju inte speciellt mycket när det låter som en hel jävla arkadhall när Mattias slår på sina jäkla töntiga tvspelssaker.

Nu ska jag ÄNTLIGEN sova.

Imorgon är så jävla stressig dag så jag vill kräkas.

Eftersom jag anar att ni kommer böna och be om att få se vad som är på gång delar jag gladeligen med mig!

11 Arbetsförmedlingen
12 Missa tidiga bussen hem pga möte
13 Vänta på nästa buss
14 vänta på nästa buss
15 Pulsa genom meterhög snö upp till vårt hus
16  laga mat åt la familia
17 Förbereda på att åka igen
18 Ljusparty
19 -"-
20 -"-
21 Hem till Mattemetmask och avsluta dagen.


Jag får helt enkelt gå upp vid klockan 7 för att hinna spela lite sims.

Min första, riktiga arbetslösa dag spenderades på städning.
När jag städade hallen insåg jag att man kan faktikst inte ha 17 par sommarskor framme på samma gång.
Ett par ballerinaskor åkte in i en garderob och mina älsklingsskor åkte i soporna.

Ja, ni hörde rätt, rakt ner i soporna. Vila i frid mina älskade.

Så nu har jag bara 15 par framme. Det var som en sten lyftes får hjärtat, GUD VAD SKÖNT MED LITE RENSNING!
Jaja, jag kanske inte är bäst i världen på att göra mig av med saker.

Jag upptäcker ofta saker väldigt långt efter alla andra.
Facebook, twiligt,  tvserien dexter och nu senast Entourage.

Har alla sett det? Jag trodde det var någon löjlig drama serie, typ som prison break eller vad fasen. (Well, jag har inte sett det heller, men jag gissar) Hur som haver, så har jag kärat ner mig totalt i serien! Som så mycket annat jag kommer på alldeles försent.

Jag har dessutom blivit totalt förälskad. Ari Gold är min senaste. Fantastisk människa. Några år äldre än mig, men vad är väl ålder när det kommer till äkta kärlek?

I början av sommaren skaffade jag, precis som Therese, lite vuxenpoäng.

Denna gång i form av ett Ica-kort!

KARIN!




Det är alltså vi som hänger ihop som hela och halvan vareviga dag.
Hon följer med till jobbet, hon följer med hem, hon hänger med ner till stranden, jag planerar in henne i nästan varenda resa nu för tiden och hon säger aldrig emot när jag är arg på henne (förutom när hon gnisslade hela vägen från affären en gång).

Jag tycker om henne ända inifrån hjärteroten.

Jag vet varför jag är sjuk.
Förstår inte hur läkarna har missat det.

Jag är naturligtvis träningsallergiker!

Jag köpte min dator för snart ett år sedan. Tidigt förra sommaren rättare sagt.
Sedan dess har jag varit arg för att det inte finns någon sidpanel som jag har i min stationära dator.
Antagit att de bara finns i de dyrare vistapakten.

Idag blev jag arg och ville sänka ljusstyrkan ytterligare, eftersom jag fortfarande har huvudvärk.
Istället hittade SIDPANELEN!!!

Lyckan är fullkomlig.

Jag har kommit underfund med en ny sak angående hela min aldrig-hungrig/aldrig-mätt-grejen.

Det finns inget stopp. Oftast mår jag fruktansvärt illa efter jag ätit.
Idag trotsade jag illamåendet och fortsatte äta.

(Det är barnkalas och 300 kilo mat, godis, glass, chips, dipp, morötter och gurka.)

Idag har jag tryckt i mig:
Frukost, fika, tacos, gruka/morätter + dipp, chips, choklad lite annat godis.

Allt mellan tacos och godis har jag lyckats smälla i mig på tre timmar.
Jag kan troligtvis äta en hel del till.

Nu är jag inte så illamående längre. Jag blir bara nervös för att jag ska kräkas om jag lutar mig för mycket framåt.

Jag gäspar konstant så att det knäcks i käkarna.
Mellan varven kommer det ut en svordom eller två.

Igår bestämde jag mig för att utforska illustrator på egen hand.
Jag har gjort bättre beslut i mitt liv om vi säger så.

Jag har i alla fall knåpat ihop början till en kortlek.

Jag saknar indie.
Jag saknar kedjerökandet.
Jag saknar spriten.

Men mest av allt saknar jag gemenskapen.

Vi skojar inte om hur hungrig jag är.
Verkligen liksom!
Jag vill äta vimmerby Kebab på shalom.
Eller nej fan. Från shalom. Jag vill äta hemma.

Förstår inte. Jag är ju fasen aldrig hungrig.



Gammal bild från sommaren kan jag tro.

Jösses.
Jag erkänner. Jag printscreenade en bild från aftonbladet.

Men har inte farbror något bättre för sig än att hota 18åringar?
För tolv år gamla bilder som dessutom är suddiga och inte alls särskilt bra?

Men vet ni vad. Jag skiter i vilket.
Att hota folk är värre än att printa.

Jag är inte på humör för något alls idag.
Jag drömmer mig bort. Till Italien. Ständigt Italien.

I måndags kväll började jag med bokserien jag tidigare varit så negativt intälld till. Tills jag såg film nummer två i höstas det vill säga.

Jag kan inte släppa den. Just nu när jag skriver tycker jag att jag slösar mig tid. Jag borde läsa. Jag vet att jag har ett viktigt naturprov på fredag men det kan inte hjälpas. Jag har inte tid nu.
Jag sträckläste första boken, med undantag för åtta timmars sömn. Nu har jag läst mer än hälften av den andra och imorgon kommer jag troligtvis vara trollbunden vid den tredje.

Jag kan knappt äta. Ännu mindre sova.
Böckerna gör inte mitt dagdrömmande mindre intensivt.
Släktet Volturi får mig att drömma ännu mer.

Ibland får jag sånadär häftiga impulser.
Då jag känner att, fan, vad jag tycker om honom.
För det gör jag verkligen.
Man känner av det ännu starkare när han pussar mig i nacken när jag står och borstar tänderna.
Eller när man läser en fin bok och inser att jag också är sådär hopplöst kär.

Dåliga dagar som dessa känns det extra skönt att känna så.