Det skulle lika gärna kunna vara söndag



Klockan är fem och den här dagen har fortfarande inte riktigt startat.
Ute är allt i hela världen grått och inne är allting kyligt.

En sån dag man önskar att man bara kunde stanna under täcket i sängen.


Nervöst!

Nästa torsdag är jag kallad på arbetsintervju, sjukt läskigt!

Nu ångrar jag att jag inte hade någon intervju träning med min jobbcoach..



Som om inte det var nog, kärade jag även ner mig i en kanin idag.

Har hunnit med fyra viktiga möten idag och en massa telefonsamtal.

Imorgon blir det inga möten men tredubbelt med samtal hit och dit. Wiho för vuxenpoäng.


Angående kaninen så älskar jag den och den älskar mig. Den bad om att få följa med hem!

Dexter vs. Dexter

Jag vaknade tidigt idag. Startade datorn, ångrade mig och hoppade ner i sängen igen. Fortsatte läsa Dexters dunkla drömmar, som har varit helt okej, och eftersom jag är galen i serien så vill jag bara fortsätta läsa hela tiden.

Fram tills nu.
Boken är utläst och jag vill inte läsa nästa.
Boken och serien har väl samma huvudkontenta men handlingarna är helt olika. Saker som händer i serien händer inte i boken och vice versa, och slutet i de båda är inte ens i närheten av varandra.

Nej, tack och bock för mig, jag väljer att bara se serien i fortsättningen.



Känner mig redan på topp





Nu tyckte jag det var dags för lite somrigare bilder.

Det är faktiskt inte meningen att man ska dö av depression när man trillar in.


F5F5F5F5F5F5F5

Svenska C

Jag har suttit och håll på med mitt föredrag i flera timmar. Faktiskt.
Stirrat på dokumentet. ändrade ett t till ett d.
Det är väl vad som hänt.



Jag har kört fast. Helt och hållet.

Efterlängtad sol




Man kan omöjligt sitta inne och plugga när det är så otroligt fint väder ute!

Läsar fråga.

Fick en fråga av Stina här om dagen. Hon undrade hur många år jag har.

Förhoppningsvis har jag en väldans massa år framför mig.
Men visst, man vet aldrig.

Hoppas det besvarade din fråga Stina!

Mattias!




Jag lovade att jag inte skulle vara såhär larvig.
Men alltså.


Imorgon kommer älsklingsfjant hem igen.
Håhåå, som jag har saknat!

Wish me luck...

Jag är glad att jag är hemma.
Det strömmar ner snö från alla håll och kanter.


Idag är det städar- och fixardag.
Rummet är som alltid halvstädat. Vissa delar är mer avklarade än andra.
Idag ska allt städas.

Sen har jag miljoner saker att göra utöver det. Så nu är det fan bara att sätt igång!

Busshelvete

Jösses. Jag är så jävla arg. Det är helt sinnes sjukt.

Jag vaknade trött men på riktigt bra humör idag.
Blev något sur när jag glider omkring på snön som en jävla inoljad tomte.
Såg bussen, började springa.
Var halvvägs över vägen, inom räckhåll för bussen.
Bussen åker iväg och jag blir stående på vägen.
Chauffören visar inget tecken på att bry sig.



Den här dagen är redan ett jävla fail.

Om 15 minuter har jag ett naturprov. Jag skulle pluggat på bussen och på väg till skolan.
Nu hann jag inte det. Och jag är för arg för att plugga nu. Åh. Förbannat.


1.

Min telefon är äntligen påväg hem.
Hoppas fotoboken hittar hem snart med.

Hm. Ja.
Godnatt då.

Trakasserier på nätet

Något jag aldrig förstått mig på är nätmobbningen.

Den förekommer ju på varenda liten blogg, vad tjänar folk på det? Egentligen?
Det är personangrepp trots att de inte vet något om personen ifråga, åsikter som de aldrig skulle våga yttra i verkligheten m.m.

Alltså, 98% av alla de här påhopp en är ju helt ogrundade. Vad får de ut av att skriva.. Folk letar fel på internet. Letar fel på andra. Ofta handlar det ju om helt främmande människor, som inte har någon koppling alls.

Knäppt att man säger vad som helst bara för att man kan. Jag tror många tänker inte på att de är mer synliga på internet än någon annanstans.

Från manodepressiv till lyckorus

Ena sekunden gråter jag, nästa sekunder dansar jag.
Humöret växlar som på en höggravid kvinna. Men det är det värt.

Jag lyssnar på gamla 047 låtar och tänker på Joakim med det svarta håret, hoppar och dansar. Jag lyssnar på Andreas Mattsson och gråter för tiden som varit.

Jag lyssnar på the smiths och får extrema lyckokänslor.

You're never lonely when the band plays
When the first snow hits your spine
And you're washed over by the sound waves
You're not alone when you're alive

Tisdag. Ännu en gång.

Blir visst inget klubb 29 i helgen heller.
Mattias bror skulle tydligen komma hem så vi ska vara där. Så jag får väl plugga filosofi eller något istället. Då blir Mys-Janne glad iallafall.

För övrigt såg jag två tjejer på stationen idag som grät ikapp över pojkproblem. Jag saknade det. Jag saknade att sitta på café och bryta ihop över saker man egentligen visste går över. Jag saknade att känna mig mest förvirrad i världen och jag saknade tankarna om att inget kommer någonsin lösa sig.

Jag saknar att sitta på café. Det som jag gjort under så lång tid, försvann helt plötsligt.

Sömnsvårigheter

det är så sjukt.
Så himla sjukt.

Jag somnar innan tio varje kväll. Ska man ha mig uppe längre än så krävs både uppåttjack och stora mängder alkohol.

Ändå ligger jag här. Klockan ett på natten. Bloggar.

Vad fan gick snett?


När man inte längre orkar

Jag är så himla arg. Arg, trött och ledsen. Uppriktigt sagt.
På allt. Det finns inget som funkar riktigt bra. Ingenting. Allt är på bristningsgränsen och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom. Jag behöver min pojkvän och hans stöd mer än någonsin för att återhämta mig och för att huvudtaget känna att det här ska funka.

Någonstans på vägen mellan jobb, utskällningar och avsaknad pojkvän kände jag att det här är för mycket.


Jag vill bara att det ska bli bra igen.

Älskade Hultsfredsfestival



Det är ganska pinsamt att halva Sveriges befolkning tror att festivalen är nedlagd. Efter att aftonbladet sagt sitt.
På någotvis trodde jag vi var färdiga med att tro på allt vad media säger.


Ni som bara läser rubriker, kan jag förstå att ni tror detta, men efter att ha läst hela artikeln borde det framgå att festivalen än så länge inte är redo för ett försvinnande.

Det hela handlar ju faktiskt om att alla anställda är varslade för att få ordning på ekonomin, just för att kunna köra ett år till.

Så snälla lägg ner skitsnacket om att Hultsfredsfestivalen ska lägga ner.
Planering för nästa festival är redan i full gång och de har inte gett sig än.




Världsbra.

Åh. En väldigt bra kille hörde av sig till mig igår.
När jag fick se det idag på fotolektionen blev jag bara så jävla..glad och lycklig helt plötsligt.

Missförstå mig inte. Min pojkvän är det bästa som hänt mig och jag tycker om honom förbaskat mycket. Den här andra killen är bara så himla speciell tycker jag. Jag är jävligt glad att han hörde av sig. Ja, fan, det är jag verkligen.

Jag har saknat honom. Det spelar ingen roll vad han har för avsikter med det hela, det känns bara så skönt att han slängt en tanke på mig. För det är något alldeles särskilt med honom. Vi skulle likagärna kunna vara bästa vänner. Eller systrar för den delen.

Jag saknar så himla många. Även fast jag vet att de inte saknar mig.
Men det gör knappt något. Man kan alltid intala sig.


Är vi verkligen villiga att gå så långt?

Jag tänkte titta in och hälsa på igen.
Idag med politik. Så är ni inte intresserade kan ni sluta läsa redan nu.

Det pratades om EU-valet (som hålls den 7 juni) på radio.
För det första tycker jag att EU bara kommer med massa dumheter. Gurkorna ska vara en viss storlek, ha en viss färg och en alldeles särskild böjning för att vara godkänd. Samtidigt som vi har sötningsmedel som onedbrytbara och som vi inte har en aning om vad det kan ge för bieffekt senare. Men det är godkänt av EU - trots att det finns en massa sötningsmedel som är 1000 gånger säkrare att köra på. Jaja. Då kommer man iallafall till frågan vilka ska man rösta på för att få en förbättring?

De på radion diskuterade hur opinionsmätningar ser ut just nu.
Bland ledningen har vi Piratpartiet. Det är skitpoppis nu. Alla ska rösta på piratpartiet.

Men om vi saktar ner lite. Och tänker.. Vad står Piratparitet för?
Vad är det egentligen vi håller på med?
Vi är villiga att rösta ett parti till makten som inte har några som helst politiska åsikter. Allt för att få en bättre lag om fildelning.

Är vi verkligen villiga att sätta dem i makt, i flera år, för att ändra på en sak?  Borde vi inte tänka mer långsiktigt?


Tidigare inlägg
Follow Miss P
RSS 2.0