Blir visst inget klubb 29 i helgen heller.
Mattias bror skulle tydligen komma hem så vi ska vara där. Så jag får väl plugga filosofi eller något istället. Då blir Mys-Janne glad iallafall.

För övrigt såg jag två tjejer på stationen idag som grät ikapp över pojkproblem. Jag saknade det. Jag saknade att sitta på café och bryta ihop över saker man egentligen visste går över. Jag saknade att känna mig mest förvirrad i världen och jag saknade tankarna om att inget kommer någonsin lösa sig.

Jag saknar att sitta på café. Det som jag gjort under så lång tid, försvann helt plötsligt.