Åh. En väldigt bra kille hörde av sig till mig igår.
När jag fick se det idag på fotolektionen blev jag bara så jävla..glad och lycklig helt plötsligt.

Missförstå mig inte. Min pojkvän är det bästa som hänt mig och jag tycker om honom förbaskat mycket. Den här andra killen är bara så himla speciell tycker jag. Jag är jävligt glad att han hörde av sig. Ja, fan, det är jag verkligen.

Jag har saknat honom. Det spelar ingen roll vad han har för avsikter med det hela, det känns bara så skönt att han slängt en tanke på mig. För det är något alldeles särskilt med honom. Vi skulle likagärna kunna vara bästa vänner. Eller systrar för den delen.

Jag saknar så himla många. Även fast jag vet att de inte saknar mig.
Men det gör knappt något. Man kan alltid intala sig.