Ingen mer skolan förrens i augusti.
Hemska tanke.Fyfan.

Det är sjuk.jag har gått och längtat efter den här veckan i flera år nu, men nu vill jag skjuta upp den så mycket som möjligt. Varför? Jo, jag älskar min klass något helt fabulöst och nu ska alla gå skilda vägar. Jag kanske inte kommer träffa en del av dem någonsin igen. Hur känns det Patricia? Förjävligt. 
Tre år tillsammans. Det har inte alltid varit det enklaste eller det roligaste kanske, men det har varit det bästa.
När vi började sjunde klass var vi oerhört splittrade. Alla hade blidat små grupper och tre eller fyra personer. Vart är vi idag?
Vi är en enda stor grupp. Visserligen kanske inte alla kommer överrens alla gånger, och alla umgås inte med alla, men det är vi.
Och jag kan inte tänka mig tre år utan c.
Vad vore jag idag utan Johannas häst intresse?
Marias bowling, Cornelias lebbsex eller Hannas fotboll?
Jag vore fan imig ingenting. Och det där var bara några av alla i klassen.
Att sluta högstadiet är det mest skrämmande jag kan tänka mig,
 och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.