Well, mycket nytt folk. kan man säga.
Alla jag träffade visste vem jag var, och jag är 200% säker på att jag aldrig träffat dem förut.
Det var koolt. Tony lovade att alla hans metalsaker skulle bort. då blev jag lite glad trots allt :X

Mene, yttligare komplikationer. Fan. komplikationer jag inte ens visste fanns.
De har funnits, jag trodde de var borta. Men tydligen inte.
Så nu är jag lite fundersam på vad jag ska göra.

damnit.

Något som aldrig kommer fösvinna är "Jonas" blickar.
Det sitter som en film, inbränd på näthinnan.
Jag mår dåligt.
jag lärde han allt jag kunde, jag visade till och med hur man vände på tungan.
Trots det, var han vidrig. usch och fyfan.
Och ludwig bara gick, och lämnade mig med psykot.
Damn vad han var creepy.