Jag gick till skolan idag. Trots att min hals ville ta livet på sig hela tiden.

Jag gjorde upp en deal med mina lärare eftersom de inte heller gillade att höra på min irriterande hosta.
För det var vad de tyckte. Det sa de visserligen inte, men de tänkte!
Så jag skulle fixa tre ämnen fram till lunch sen fick jag gå hem och vila.

Hur som helst skulle jag formge (det lät bra) ett bokomslag och göra något snyggt i valfritt adobeprogram.
And so I did. Slängde ihop något lite snabbt eftersom jag skulle fixa annat också. Sprang och skrev ut det och gick för att klippa ut det.

Helt plötsligt, från ingenstans (utan peter pan), kommer min medialärare flygandes samtidigt som hon ryter:
"- INTE DEN SAXEN!!!"

Jag kastade ifrån mig saxen och blev ståendes ett bra tag eftersom jag trodde jag fått hjärtattack.
Anledningen till inrusandet och skrikandet var:
Saxen var slö.

Herregud lilla tant. Du har med Sveriges förmodligen bästa klippare, tror du inte jag behärskar en lite halvslö sax som är naggad lite överallt.
Ge dig.

Spänd som om jag satt på väg upp i balder på liseberg, tryckte jag tyst, tyst på tangenterna.

Ett efter ett slintrade de ut ut skrivaren.
De förbjudna korten..
De privata korten som vi absolut inte får använda skolans fotoskrivare till...

Naturligtvis hade jag kunnat skriva ut dem på lagom stora papper. Men jag antar att ni inte förstår vad som hade hänt om någon hade upptäckt mig.
Det hade blivit halshuggning.
Lätt.