Ännu en kväll med annika norlin och death cab ur högtalarna. lite av escape the fates nya med.
Men mest death cab, det behövs på något vis.

Jag har inte pratat med mattias sedan jag åkte hem, och jag har inga större planer på att försöka få kontakt heller.
Jag känner att jag har rätt att vara den sura flickvännen nu. Finns rätt många anledningar till det faktiskt.

Hur som helst bestämde jag mig för att inte haka upp mig på det här och istället göra något roligare.
Klockan närmar sig halv elva, och jag tänker mig en film och om jag inte är allt för trött efter det så blir det en nattlig promenad.
Såna kan man inte göra med mattias, bara när martin ska med. När mattias sover här vill han sova så fort som möjligt.
Jag känner mig som en kärring som varit gift i 40 år ungefär.
Lika bitter också.
Hmpf.

Nu är det iallafall film.