Sedan jag var liten har jag alltid haft underliga skuldkänslor.
De konstigaste uppstår ex vid telefonsamtal. När jag svara och lämnar över telefonen till någon och halvvägs mellan våra händer hör jag hur någon hejdåar i andra änden. Och jag sa inte hejdå tillbaka.

Först struntar jag i det och tänker att det spelar ingen roll. Det är först efter några minuter man nästan vill ringa upp och säga hejdå. Bara för att.



Aja. Jag var hos pappa idag. Det nya huset är fint. Badrummet var stort och fint, och köket var mysigt. Väldigt mysigt.

Runt jul antar jag att jag åker dit igen, då kan ni få se lite hur det ser ut. Då kanske de har bott i sig lite mer och blivit av med lite kartonger.

Men fint är det.