Jag kom på att jag måste önska mig något tills jag fyller år.
Annar kommer jag bara få en jävla intensivkurs så jag kan ta körkort, det är väl visserligen bra, men jag vill ju ha massor av saker.
På söndagsmorgonen när jag vaknar om en månad ska man inte ens kunna se golvet pga alla presenter som ligger huller om buller. Släkten ska trängas i den lilla hallen för att få säga grattis först, och min pojkvän ska stå vid min dörr för att ta inträde för hela kalaset.
Avlägsna sjuka släktingar skickar så mycket på posten att de måste skicka ut en extra postbil, och postgubben blir så förvånad över spektaklet att även han kommer in för att gratta så hjärtligt.

Nära släktingar och forntida vänner har naturligtvis, utöver presenter, med sig nybakade kakor, och tänka sig, mamma har, trots att det är långt ifrån säsong, köpt en herrans massa jordgubbar och gjort hemmagjord jordgubbssaft hela natten!



Höga förväntningar och för stora krav?
Va? Eh nä? Det är ju för böveln en stor dag vi pratar om?
Eller är det så att ni kanske inte älskar mig tillräckligt?
ÄR DET SÅ ELLER?!