Jag inser plötsligt hur töntig jag är när jag börjar stortjuta när jag hör broder daniel.
Men jag inser även att jag inte kan sluta.
Broder Daniel har så himla stor betydelse i mitt liv ett tag.
Det var Henrik Berggren som förde mig samman med C.
Den stora kärleken i mitt liv, fast på en kompisnivå.
 
Shoreline,  I'll be gone, underground, dark heart, you bury me, happy people never fantasize, when we were winning, army of dreamers osv.
Jag gråter floder. Av lycka och olycka.