Jag är sjuk. Mina ögon vill gråta och mitt huvud vill gå i tusen små, små bitar.
När man ser Nea blir man genas påmind om att det snart är dags att ta fram vårkläderna. Hon har på sig ett par söta små vårskor med svarta strumbyxor under. Hon ser så härligt vårig ut.

Den skinande solen försvann ut med Paulina tror jag, det är molnigt och ser kallt ut.
När jag åkte buss till skolan såg det ut att vara mitten på maj med all den strålande solen. Men trots den värmande solen var det knäpptyst på bussen. Allt man hörde var två tjejer som satt och pratade med varandra. Alla andra satt tysta. Jag kände lycka över vädret, men var för trött för att uttrycka den.