Nu sitter jag här, i soffan och göttar mig.
Mattias håller stadiga grepp om mig så att jag inte ska springa ut och hämta en ny kakburk.
Men det jämnar ut sig i längden, vi ska äta sallad sen som kommer att vara sjukt nyttig.

Vi var ute och gick i det fina vårvädret förut, men glömde naturligtvis kameran. Men vad gör det, det kommer vara sommar hur länge som helst.

Mattias och jag har kommit fram till att barn är det rätta alternativet.
Han har slutligen gett med sig. Vi siktar på en tvååring, kan man göra så tror ni?