Det är något magiskt med sjukhusserier.

Jag skriver och suddar, inget vettigt kommer fram.
Men något speciellt är det. verkligen.

Jag har ett hemligt förhållande och en sjuk besatthet av det.


Just nu i detta skede är jag verkligen på gränsen till svettig, mina fötter är som isbitar, allt jag kan tänka på är få äta ordentligt och att jag verkligen är trött.

Ändå sitter jag här. Kämpar för att hålla mig vaken i pausen, allt för att se hela avsnittet.

Fyfan vad episkt.