Idag är jag sjuk. Sjuk och arg och ledsen. Och ingen förstår någonsin mig då.

Idag slutade jag vid halv tolv. Bussen gick en timme senare.
När jag är där fyra minuter i halv ett har bussen redan gått.

Nästa buss går två timmar senare.
Alltid när jag är sjuk är jag döende.
Så när jag stormade in på resecentrum för att fråga vad fan det var frågan om och inte fick någon sympati alls började jag stortjuta.

Så blir jag alltid när jag är sjuk och har feber. Jag tjuter för ingenting. Jämtjämtjämt. Skitjobbigt.

Så jag har suttit och väntat på min snälle far som körde hem mig.

Men ärligt talat. Här i stan går bussarna aldrig som de ska. Jag avskyr det. Ibland går bussarna 20 minuter för sent och ibland, som idag, går de tidigare än de ska. Sånt här får inte ske.

Och det ska förbanne mig inte hända när jag är sjuk. Det klarar jag inte av. Det märkets ju tydligt.