still, it hurts like hell.

okej. jag måste redogöra en sak för mig själv.

Varför han fortfarande betyder så mycket för mig.
Vet jag innerst inne att han tycker om mig?
Vet jag att det en dag kommer bli något?
nej jag tror inte det.
Han kom att betyda så mycket för mig eftersom han var och förblir helt jävla underbar.
Han brydde sig om mig trots att jag var dominant, katig, deprimerad och trots att jag alltid skulle ha rätt.
Vi hade våra snöbollskrig och blöta kläder ändå.

Han såg hur jag fungerade. Han klagade aldrig på mig. Han förklarade mina brister och fel, men han klagade aldrig.
För han visste att det var så jag fungerade.
Han visste att om jag var sur så blev det aldrig bättre av att han påpekade det.
Däremot visste han att ett litet ord kunde förändra hela min värld.



Han gjorde saker ingen annan någonsin kommer förstå eller göra.
he's fucking amazing.

du betydde mer för mig än vad min riktiga farfar gör, Erik.


Jag vet inte hur jag ska klara av skolan imorgon, eller det faktum att jag förr eller senare ska gå på begravningen.

Mamma berättade det för mig när jag kom hem.
att du inte klarade dig igenom operationen.
Jag kunde knappt äta, prata, eller ens tänka.

Du har faktiskt alltid varit min stora hjälte.
vad ska jag göra nu? vart ska jag ta vägen?
Det här är inte bra. det här är väldigt illa.
väldigt, väldigt illa.

Men jag vet att du har det bra nu.

rest in peace.


I don't wanna.

nu är inte rätt tid att börja skolan.
inte rätt tid för något.

Fatta vinken, jag vill inte ha något med dig aty göra. in nu, inte sen, inte någonsin.

Nu har jag lämnat mig själv därute. jag vet inte vart jag borde ta vägen.
Jag vet inte om jag orkar träffa någon ikväll.
Jag skulle vilja träffa Cornelia. Jag vet inte om jag orkar förklara allt för henne, men bara träffa henne.


I listen to you talk
But talk is cheap
And my mouth is filled with blood
From trying not to speak

I end up feeling mostly dead.

ytterligare en bunt opublicerade inlägg.
känslor som från september kastas upp igen. 8-9 spetember.


with no heartbeat.

torsdag.

Mitt liv passerar i revy.
Jag är oerhört trött.

Jag vill verkligen inte jobba idag. Jag tror inte jag orkar jobba idag. men jag måste. ohja, jag måste.

Min blogg berstår nu av opublicerade inlägg och inget stämmer.

Jag är helt tom på ord nu. tankarna har också stannat.
Mitt liv är så organiserat att det har blivit oorganiserat.

you'll never fix this.

han-som-inte-bör-nämnas-vid-namn-helst-inte-ens-tänkas-på tänker jag mycket på.
jag skanar allt med honom.
tatueringen, värmen, dialekten, piercingen, hans händer, ciggretterna, hans kläder; allt.

LOVE OF MINE.

Cornelia åker idag! Jag hann inte ens säga Hejdå ordentligt!


Jag kommer sakna dig as hell, det vet du.

Blöblö, det kommer vara en evighet.

Speak with your mouth open

Okej, Eftersom jag förmodligen är sjuk imorgon, vore det inte helt fel med sällskap.
Well, idag orkade jag inte träffa någon, men det är för guds skull alla hjärtans dag.
Jag vill inte sitta hemma och vara patetiskt ensam i år igen.


Eller ja, jag kan ju sitta här och vara överlycklig med mina inköp från Cubus som var special nersatt inför alla hjärtans dagHurra för mig..




Kort sagt. Snälla, kan ingen komma hit imorgon?
Jag ordnar med kakor?

Time out.

hit me, Faster and harder.


i hate myself right now.

patriiiiciiiiia.
Jag älskar dig när du säger så. Just love it.


once more i'll say goodbye to you
things happen but we don't really know why.



once more you tell thoses lies to me.

förlåt för igår. fy fan. förlåt allihopa.


aldrig mer 80%

Nyare inlägg
Follow Miss P
RSS 2.0